Kronotopen Berlin

Solkungen, Ludvig XIV ägde en ofattbar mängd klockor. Sandur, solur, fickur, väggur och även tornur hörde till de vanligaste presenterna vid uppvaktning vid det franska hovet. Klockorna symboliserade kungens vishet om samtiden, hans minnen av det förgångna och hans förutsägelser inför framtiden. Ludvig XIV var ”kronokratorn”, mästaren över tiden.

Jag vet inte var jag har läst detta någonstans, men det får mig att tänka på Berlin.

Vid sidan av den politiska erinringsretoriken som i dagarna går att ta del av i media, existerar mer svårformulerade minnen av staden och muren omkring 1989 och några år därefter. Det gäller t.ex. vad muren gjorde med tiden i staden. Det skildrades ur djurens perspektiv i dokumentären ”Kanin à la Berlin” på SVT häromdagen.

Men byggnader framlevde också en egenartad tillvaro.  Jag fann i en liten broschyr för några veckor sedan Harry Hampels 80-talsfotografier av muren. Ett foto visar sprängningen av Versöhnungskirche 1985. Kyrkan hade hamnat mitt emellan murens yttre byggnadsdelar vid delningen.

Sprängningen av Försoningskyrkan mitt i murens 'dödsremsa', 1985. Foto: Harry Hampel.

När man tänker efter lite inser man att kyrkan stått utan gudstjänster och besökare i 24 år innan den faller. Placeringen var ju extrem i detta fall. Men murens energi skapade en kronotop av hela Berlin, dvs ett rum med en egen tidslighet.

Denna kronotop var märkbar även långt efter att muren var borta. En drömsk och intensiv osynkadhet med allt annat. Allting blev alltid kvar där man lämnade det. Det fanns ingen kamp om rummet. I lägenheterna antog spåren efter oss som bodde där sina mest omtyckta former i all stillhet. Jag tyckte om att stå och titta på ett par kolhandlare på andra sidan gården. De gjorde alltid samma saker, mestadels ingenting.

Hemligheten med Berlins säregenhet, stadens väsens karaktär, låg i det faktum att den hade fått en egen tidslig natur.  Sedan ett antal år rusar normaltiden ifatt Berlin – en process som påbörjades med Schröders regeringstillträde 1998, fick in en högre växel efter milleniumskiftet och ångar nu på i post-post-socialistisk fart.  Kronokratorn Berlin, trashankskungen över tiden, har lagt av sig sin krona.